Caroline

Jag saknar min lilla drog allt för mycket just nu, jag vill nästan hem. Även fast jag längtar till julen här. Men ändå Jaime är liksom han jag pratar med om kvällarna han är min bästa vän ja han är mitt batteri som jag inte klarar mig utan. Men när man ändå är här så har man ju faktiskt tid att tänka på allt man blir lycklig utav och allt som får mig att må bra. En mycket stor del av det ovanstående gör Jaime komplett, jag är överlycklig att vi fortfarande är vi. Det pirrar fortfarande när jag tänker på honom och jag vaknar fortfarande med ett leende på läpparna. Den ända skillnaden är väl den att jag känner ännu mer av allt det där. Men det är bra att vara ifrån varandra också då hinner man känna allt det här och man glömmer inte bort hur mycket man uppskattar varandra.