DET ER EN ÖVERRASKNING
den 22 juli kl. 10:22
hej po dej.jag trur ,du er den Caroline som jag tror,hoppas det er den Caroline.Skriv till mig,so vi can reda poii Var snell.har du so bra hej so lenge
I nästan 18 år har jag undrat vart halva jag kom ifrån. Läst en massa rätegångs papper tittat på foton där jag sitter med en del av mig, min pappa. Men har aldrig vetat hur han var, om vi är lika, nu i äldre dar och hur han är som persson vad jag fått för egenskaper, både bra och dåliga från honom osv. Jag har gråtigt i 12 år efter att få träffa han! Alltid kännt mig lite LOST. Undrat varför det är så förbjudet att prata om honom. De gångerna jag träffa han minns jag inte mycket i från. I mitt liv som liten har det hänt mycket och tyvärr har minnerna med pappa då försvunit.
Vad vet jag då? Ja han är turk, åtta år äldre än mammsen. Har ett till barn efter mig, suttit inne. Är utvisad från Sevrige, Har en syster. Jag kan allt nästan hans person uppgifter dagen han blev utvisad då jag var ca sex år gammal om jag inte minns fel. Mycket vet jag men aldirg har jag vågat ta det stora steget och söka till något program eller gå till ambasaden och leta. En gång försökte mamma och jag i Turkiet men de gick inte så bra. I början av året bestämde jag mig för att säka till "Spårlöst" På kanal fyra. Jag fick aldirg svar.
Men igår från ingenstans loggar jag in på Facebook. Två mail i inkorgen, jaha tänkte jag en tjej som skirver på Engelska säkert ett kedjebrev. Nej det var min kusin. hon skrev:
den 23 juli kl. 13:15 I m writing this mail from Turkey. If its correct and if your mothers name is Janette you are my cousin.. :) if its right I will be very happy to find you.. I hope its you.. I love you and scare about you all of my life.. And my mother suzan have the same feeling. Davut tan s sister suzan..
Please write me...
HELA jag skakade, skulle jag äntligen få träffa dem? Jag grinade som en häst! Höll fast Jaime och skrek praktiskttaget Äntligen de lever! De sökte efter mig! hur som helst svarar jag och bekräftar att det är jag som är Caroline, frågar en massa om pappa o och faster som jag minns så bra.
Ska kolla på nästa mail och där är han pappa Davut! (hans brev finns längt upp) Jag trode jag skulle dö det är för mycket båda två finns så nära nu! Jag ska till turkiet den 13 agusti kanske finns dte möjlighet o ses då.
Men det bästa av all han Lever!
hej po dej.jag trur ,du er den Caroline som jag tror,hoppas det er den Caroline.Skriv till mig,so vi can reda poii Var snell.har du so bra hej so lenge
I nästan 18 år har jag undrat vart halva jag kom ifrån. Läst en massa rätegångs papper tittat på foton där jag sitter med en del av mig, min pappa. Men har aldrig vetat hur han var, om vi är lika, nu i äldre dar och hur han är som persson vad jag fått för egenskaper, både bra och dåliga från honom osv. Jag har gråtigt i 12 år efter att få träffa han! Alltid kännt mig lite LOST. Undrat varför det är så förbjudet att prata om honom. De gångerna jag träffa han minns jag inte mycket i från. I mitt liv som liten har det hänt mycket och tyvärr har minnerna med pappa då försvunit.
Vad vet jag då? Ja han är turk, åtta år äldre än mammsen. Har ett till barn efter mig, suttit inne. Är utvisad från Sevrige, Har en syster. Jag kan allt nästan hans person uppgifter dagen han blev utvisad då jag var ca sex år gammal om jag inte minns fel. Mycket vet jag men aldirg har jag vågat ta det stora steget och söka till något program eller gå till ambasaden och leta. En gång försökte mamma och jag i Turkiet men de gick inte så bra. I början av året bestämde jag mig för att säka till "Spårlöst" På kanal fyra. Jag fick aldirg svar.
Men igår från ingenstans loggar jag in på Facebook. Två mail i inkorgen, jaha tänkte jag en tjej som skirver på Engelska säkert ett kedjebrev. Nej det var min kusin. hon skrev:
den 23 juli kl. 13:15 I m writing this mail from Turkey. If its correct and if your mothers name is Janette you are my cousin.. :) if its right I will be very happy to find you.. I hope its you.. I love you and scare about you all of my life.. And my mother suzan have the same feeling. Davut tan s sister suzan..
Please write me...
HELA jag skakade, skulle jag äntligen få träffa dem? Jag grinade som en häst! Höll fast Jaime och skrek praktiskttaget Äntligen de lever! De sökte efter mig! hur som helst svarar jag och bekräftar att det är jag som är Caroline, frågar en massa om pappa o och faster som jag minns så bra.
Ska kolla på nästa mail och där är han pappa Davut! (hans brev finns längt upp) Jag trode jag skulle dö det är för mycket båda två finns så nära nu! Jag ska till turkiet den 13 agusti kanske finns dte möjlighet o ses då.
Men det bästa av all han Lever!
Kommentarer
Trackback
