Caroline

Nu är jag och hjärtat hemma igen, efter en underbar/händelserik vecka i Götet. Vi har hunnit med massor av skoj, umgåts med nära och kära, bowlat,spelat spel,varit på europas största innomhus land, firat syster 9år, shoopat på Ullared och i Nordstan. Ja en massa kul har gjorts och det är exakt det som behövs. Speciellt under det här halvåret då allt känns så mörkt, de är då det är viktigt att syselsätta sig själv och andra i sin omgivning. Jag har verkligen njutit under den här veckan, och haft tid och fundera på saker som jag vill göra med mitt liv. Och jag har kommit fram till massa vetiga saker.

       

JAG VANN BOWLINGEN =)

Men veckan har inte bara varit en dans på rosor, min barndoms kompis hennes mamma ( som jag som liten kallade mamma också) och bror, som varit med oss hela veckan har rymt från sin stad till götet, från en man som jag inte har ord för. Han borde helt enkelt inte finnas och han förstör så mycket för denna familj som nu är tvungna att gömma sig från hela hans släkt som är störda ihuvudet. Lillkillen sitter på golvet och skakar, gömmer sig på toan och är rädd, Mamman och dotter blir hotade via sms och öga för öga. Dottern får ej stanna kvar i sin skola när det knappt är 8 månader kvar till studenten är här. Det tär på mitt härta att sånt här ska behöva hände någon. Jag vet hur rädd jag kunde vara när jag var liten, och hur jag alltid kolla över axeln när jag var ute för att jag var rädd. Jag minns min mammas ledsna ögon. Och att se en familj som redan har det svårt hamna i den situationen i ett läge där man inte längre har kontroll det är fruktansvärt. När man är tvungen att lämna ett förhållande efter sex år för att man fått upp ögonen för verkligheten och sedan tvingas fly? Det är jobbigt att bara vara en som känner den här familjen. Jag bryr mig om dem och kände jag en lönmördare så lovar jag att jag skulle fan anlita honom! Hur har man hjärta att förstöra någons liv så mycket, det förstår jag verkligen inte.