Caroline

Nu kom jag hem från en halvdag i Kista Galleria tillsammans med underbara vänner. Vi alla fick nog med oss en och annan påse hem ikväll. Måste faktiskt säga att Kista har gjort ett bar jobb, önskar att jag fortfarande bodde där. Jätte fräsha affärer, dock var dte överdrivet med folk i dag så man fick lite ångest attaker.

Det här fick jag med mig hem. Fynda riktigt på mina skor, jag hade ju beställt dem i från nätet men så hitta jag dom på H&M fick 100 kr rabbat. Sen köpte jag ett par glansiga leggings, stumpor och ett jätte söta underkläder också från H&M. Jag är nöjd :D



Nu ska jag sätta mig och skriva lite på min slutupgift i NaturB sen måste jag sova.

PUSS

Tack gud att den här arbetsdagen är över! Jag vet inte vad det är med mig, men jag höll på och somna flera gånger medans jag satt och ringde en massa samtal på jobbet. Övervägde att ringa Hedvig för jag viste att hon var sugen på kinamat men jag bestämde mig för att strunta i det, det är nog inge kul att hänga med mig i dag. Jag är lagon grinig och trött och stressad inför i morgon. Så i dag ska jag fixa en spa dag här hemma med badsalt och ansiktsmask. Jag ska plocka brynen och måla naglarna. Allt för i morgon, för i morgon har jag inte tid för sånt ska nämligen vara barnvakt kl 9 på morgonen!

Här sitter jag med min avokado smörgås i handen och njuter av en tyst ock stillsam morgon. Snart ska jag iväg till skolan där ett läskigt prov väntar. Jag klarar det, jag klarar det inte? Jag vet inte hur det kommer att gå, det känns som om jag har hajat vad det handlar om den här gången. Men jag är dålig på att plugga tänker alltid ut frågor som kan komma på själva provet och aldrig är en ända av dem frågor jag tänkt ut med. Jag hoppas iaf att det går bra, får jag bara VG på provet då hoppar jag av kursen. Jobbigt men sant.

Ikväll ska jag möta upp Kim i kista för en middag tillsammans innan filmerna börjar. Det återstår att se om den nya är bra eller inte. Jag har mest hört negativa saker faktiskt. Men men boken/bökerna är super bra iaf så vad spelar det för roll. Jag tror folk som inte läst böckerna tycker att det är tåkigt att så mycket handlar om Jakob i den nya filmen.

Puss på er!

Jag läste in stinas blogg om när hon förlora sin pappa och kände för att släppa ut lite känslor om en man som jag förlora i mitt liv.

Jag förlorade min största förebild, min morfar för snart två år sedan. Han var inte bara min morfar har var faktiskt mitt allt. Eftersom jag enbart är uppvuxen med min då ensamstående mamma. Så var det han som fick stå för faderfiguren och den manliga förebilden i vår familj. Han lyckades bra. Det året då jag föddes, då bodde vi till och med hemma hos honom fortfarande. Men när vi flyttade hade vi minsann våra traditionella middagar. Min favorit mat var hans fiskgryta, och jag tror det var hans favorit också. Han var en riktig kung vid grillen också och jag skulle alltid hjälpa till med dippen och salladen. Mamma fick ofta ta disken (haha).

Jag var min morfars skatt, jag var hans stjärna. Första barnbarnet och så nära. Jag blev aldrig mätt på hans kärlek och han blev aldrig mätt på min envishet. Vi hade kul tillsammans och jag älskade honom så mycket. När jag kom upp i tonåren så var det dock inte lika många middagar som jag gick på, det var mer intressant att vara med vännerna. Men vi hittade ganska snabbt tillbaka till varandra speciellt när mamma flyttade till Gbg från Stockholm. Då var det liksom bara vi två kvar, han älskade Jaime och tyckte att han var en underbar pojkvän dem kom bra överens med varandra. I deras närvaro var det mest prat om fotboll och framtiden. När man var hemma hos morfar hörde man nästan alltid Elvis Presley, det var hans kung och jag tror dem sitter och dricker en whisky tillsammans nu. Jag hoppas det. Vi hittade nog verkligen tillbaka till varandra under de sista året då han levde. Jag var alltid hemma hos honom dem gamla traditionella middagarna återfanns. Han var med mig när jag mådde som dåligast och visade sitt stöd för mig och Jaime. Jag var hos honom när han var sjuk och behövde äta. Vi var vi två. Han var rädd att han inte skulle hinna äta så många mer middagar med oss. Men varför han var ju bara 65 år.

Sen en dag får jag ett samtal, morfar är på sjukhuset, jag åkte så klart dit det första jag gjorde efterskolan. Men tänkte att det kan ju inte vara så alvarligt- säkert bara dem gamla fötterna som alltid spökar. Men nej denna lång han ner i sängen helt blek. Men när jag kom in i rummet reste han sig och försökte se "kry" ut. Det gick nästan, han övertyga mig om att han skulle vara hemma inom några dagar så någon dator med filmer behövdes inte. Nästa dag var det värre han hade en "mask" över ansiktet och hade hamnat på en ny avdelning "LIVETS SLUTÄNDE" hur kunde man placera min morfar där tänkte jag. Det var inte först när jag såg honom som jag insåg hur illa det var. Hans tidigare hjärtinfarkter som han haft i sina tidigare år hade orsakat ett hål i hans fina hjärta. Därefter blev han förflyttad till st. görans sjukhus.  Han skulle inte överleva, familjen återförenades och alla var hos honom dem sista dagarna. Varje gång jag klev in i rummet så fick morfar en så fin rosa färg på kinderna. Jag tror att han ansträngde sig för att lura mig. Han ville hela tiden höra om mitt liv, vad jag gjorde och vad jag hade för framtidsplaner- han ville höra att jag mådde bra. Läkarna var chokade över att han klarat sig så länge, antagligen så gjorde han det för att han vägrade tro att han var nära döden. Läkarna gav oss återigen hopp om att han kunde bli bättre. Varje dag var ett helvete. Jag tror att han låg på sjukhus i tio dagar och sen orkade inte morfar mer. Dagen innan han dog hade han jätte ont i munnen han kunde knappt prata eller äta men jag och morbror försökte hjälpa honom så mycket som möjlig. Mamma hade åkt hem till gbg eftersom att läkarna ansåg att han skulle klara sig. När vi gick från sjukhuset var det inte lika känslomässigt han skulle ju bli bra.. På morgonen ringer mammas man och ger mig beskedet han gick bort för en halv timme sen. Jag åker raka vägen till sjukhuset, går raka vägen in i sjukrummet. Han är fortfarande varm, han kan inte vara borta. Jag tror dem inte och bara gråter. Jag är nära ett sammanbrott kramar och skakar om honom. Inget händer han är borta. På begravningen spelades Elvis Presley och graven var pyntad med en djurgårdshalsduk och självklart en massa blommor. Det var ett tag sedan jag besökte minneslunden men jag vet att hans finns här hos mig-hela tiden.

Jag kommer alltid att älska dig <3

Nu är vi hemma igen från en underbar resa till göteborg. Underbar på det sättet att jag och Jaime fick en chans att komma bort från vänner och vardag och bara få vara vi. Underbar för att jag fick chansen är umgås med min syster och resten av familjen. Underbar för att jag fick vara där när min ssyter fyllde 10 år. Det har varit jätte kul. Vi slappade mest hela fredagen och hallowen pyntade huset lite grann men för de mesta tog vi det lungt. Jag njöt verkligen över att vara "hemma" trots att göteborg är långt bort från mitt barndomshem kändes det skönt att få vara med mamma och syster. Men fan vad svårt det är. Jaqueline bara växer och växer och ibland känns det som om jag inte riktigt vet vart hon är någonstans. Hon har sina egna funderaringar och öppnar sig inte riktigt. Det är super svårt att vara ifrån min älskling så mycket och så långt. På lördagen så fira vi Jaqueline, vänner till henne och till mamma och Danne dök upp och det var evrkligen hur kul som helst och jävligt god mat =), som alltid när man är hos mammsen. På söndag var det Jaquelines riktiga födelsedag och den firades så klart med presenter och lite mer god mat förstås. Vi hade en jätte mysig resa och det är jätte tråkigt att du dröjer så länge tills vi ses igen..

Det verkar vara något fel på blogg.se uppladdning av fotton så jag får uppdatera med bilder i morgon bitti. Nu ska jag sova det känns som om jag fått grisen efter den här resan. Mitt huvud sprängs.