Caroline

Jag antar att jag är klar med uppsatsen nu fram till oponeringen. Jag var stolt förrut jag tyckte den var bra, men nu känns det som om jag förstört allt med hjälp av enbart mig själv. Jag ändrar aldeles för mycket och skriver inte på mitt eget språk. Jag vet inte vad som hände jag fick bara slut på "lust". Det kanske går över men just nu vill jag inte ens öppna dokumentet med verken uppsatsen eller talet. Jag är trött på skolan och det hade varit ännu bättre med jul lov redan nu på fredag. Men jag orkar, dte är faktikst tre veckor semester sen och hur många på arbetsmarknade får de mitt i kalla vintern. Tänk att det här faktikst är det sista planerade jul lovet jag kommer få. Till den dag då jag ska sätta mig och studera igen. Men det är ganska grymt, bara ett jul lov kvar! Varför jag känner mig så stressad är för att jag så gärna vill få ett pqar MVG det här året, jag har hela tiden nöjt mig med VG och det är väl bra, men jag har även ganska så många G vilket innebär att jag måste höja mitt snitt på något sätt. Jag brukar liksom inte ha sånna kvar på mig och jag har väl förstått att jag endast är ett Vg barn. Det lutar inte åt några MVG någonstans trots alla timmar jag lagt ut på egen hand. Det är skumt jag tycker att jag ger allt. Så sorry mamma och morfar där uppe.

Påtala om morfar så försvan han från jorden den 11/12 2007, nästan ett år sedan. Om man man ska vara exakt så är det på Torsdagdå det gått ett år. Då ska jag ta mig till minneslunden och tända ett ljus. Gråta ut och bara vara ensam tillsammans i hans närvaro. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Min morfar, mitt allt. Jag var morfars hjärta och han min nalle som jag sprang till då jag var ledsen. Han visste allt om mig och ja tycker att det är så orättvist att han försvan från jorden så tidigt, bara 65 år gammal.