Caroline

CV:n är avklaratd och plugget lika så. Pretty Women är slut och nu sitter jag här vid burken igen. Jaime och jag har myst en del i sängen tillsammans med cola och choklade. Det behövs ibland.
Behöver inte säga så mycket mer än att jag känner mig lite lättare i hjärtat idag.
Pratade med mamma idag och berättade lite om mina små "utbrott" och hur jag känner att jag blir träffad av allt alla säger speciellt Jaime. Hon sa till mig att hon också har sånna dagar och hon trodde det berode på att man går och tänker på saker som morfars död i det omedvetna och när man känner sig lite träffad, av något det behöver inte vara något speciellt så vill allt det undermedvetna bara komma ut.
Det finns igen förklaring jag vet men det är så svårt att glömma. Jag tror att både morfars död, mammas flytt och min och Jaimes abort tär på mig som fan. Känns som om jag går sönder ibland.

Men bara ibland, alla har sinna dagar right?