27 februari 2010, ett datum jag alltid kommer att minnas. Ungefär klockan halv fyra på morgonen så vaknar vi av ett kraftigt skalv. Ingen kunde ana att detta skulle hända. Kvällen hade avslutats med massor av dricka och spel, och inte långt innan jordbävningen började hade vi gått och lagt oss. Vi befann oss i Santiago, i en kommun so heter Quinta normal, jag vaknade först av mig och Jaime och låg tyst i dem kraftiga skakningarna några sekunder innan jag förstod att det kanske var en jordbävning. Jag viskar till Jaime ”vad är det som händer” och han lägger sig över mig som ett skyddande tak. ”Det är snart över, om något ramlar så skyddar jag dig min älskling” viskar han medhanns vi hör saker krossas i marken, alla vaknar och vi hör Pansho ropa på oss men vi kan inte ta oss någonstans. Efter tre minuter är det över och vi kan nu konstatera att det här inte var ett jordskalv, det var en jordbävning – en mycket kraftig sådan. Elen har gått och vi ser inget, alla grannar är ute på gatan och tar hand om varandra, Tio ligger i sängen eftersom han inte kan gå så bra och Tia är i chocktillstånd. Som tur är var även Jaimes moster och barn hemma hos oss så att vi alla var samlade och kunde lugna ner varandra. Inte förens batteriradion kommer i gång så förstår vi hur kraftig den var, dem beräknade det till richterskalan 8,8 , vi från också reda på vart allt började – i Concepcion. Paniken sprider sig över mig, det var ju i Concepcion som Jojo, Janice, Juan och hans familj befann sig. Jag kan inte hålla mig längre ju mer tiden går ju mer från vi veta om katastrofen. USA har beräknat att jordbävningen är den värsta på 60 år. År 1960 så drabbades södra Chile för den kraftigaste jordbävningen i världen, richterskalan på den låg på 9,5. Den jordbävningen tog omkring 1650 människors liv, dem flesta på grund av tsunamin som  kom strax där efter.

Jordbävningen som vi var med om orsakade också tsunami och fler och fler människor bekräftas döda. Vi satt uppe hela morgonen och försökte få tag i våra vänner, Rodde och Manuel befann sig i Vina, under tiden som vi försökte nå våra vänner kände vi massor av efterskalv. Det var omöjligt att få tag i någon, nätet och elen var helt kollapsad. Men ungefär vid nio samma morgon får vi kontakt med dem och vi får veta att allt är OK, alla är så klart i chock och det var värre för dem, Jojo och co befann sig några få minuter ifrån byggnader som rasa, deras hus delades av stora sprickor och utanför låg bilar upp och ner. När vi pratade med dem så var dem på väg till en stad ca en timme där ifrån för att ta skydd. Alla vi kände var i säkerhet och självklart hjälpte det oss att bli lugnare. Men elen var borta och vi hade ingen möjlighet att ta kontakt med omvärlden. Som tur var så hade vi köpt ett trådlöst modem till datorn tidigare och vi prövade att koppla in det, det funkade och tack vare det så kunde vi meddela vänner och familj i Sverige att vi mådde bra. Men batterierna till datorn dog så klart på en gång nästan. Efter ett dygn så hade Chile känt mer än 150 efterskalv, även i dag den 3 mars 2010 så känner jag dem. Det är värst på natten då känns dem mer kraftigt. Även om Chile har större beredskap för sådana här händelser än t ex Haiti, så är det en svår situation. Det var en krafftigare jordbävning till och med men anledningen till att dödsantalet är så lågt är för att husen är krfftigare och bättre gjorda samtidigt så förstod folket vid kuststäderna att de bör ta sig uppåt efter skalvet för att en tsuami kan vara på väg.


Vi skulle egentligen vara hemma nu, men flygplatsen är också helt förstörd brovarna och vägarna går inte att åka på. Som tur är så behöver vi inte betala för en ny biljett utan det står TAM för. Som det ser ut i dag så reser vi hem den 9 mars. Men ingen dag är den andra lik så vi vet inte hur det ser ut då.

 

Det var ett tag sedan jag skrev här i bloggen. Vi är kvar här i strandhuset och njuter av dem sista dagarna i sol och värme. Vi har även vart hemma hos Jaimes bror som bor ute på landet Hualcuapo heter platsen. Jag har aldrig gillat landet särskilt mycket. Men jag antar att jag förändrats en del.. Jag älskade den platsen. Tänk er massor av druvor och andra sotrers frukt, avokado, potatis och majs, allt på ens egna tomt. Det är nästan aldrig mulet och solen steker, vilket jag älskar. Vi red ute på åkrarna, Jaime och hans bror spela fotboll, vi grilla och hade det jätte bra i helgen. Det kändes jätte bra att äntligen få träffa Jaimes bror och hans familj. Dem var jätte söta! På väg tillbaka till El quisco passade vi på att gå av i Vina del mar och shoopa lite, jag handla en bikini, låga converse bara för att dem var så himla billiga, samt en top. Vina och Valparaiso är jätte fina platser med, en sak är säker nästa gån vi besöker Chile då blir det en tripp i norra delen. Jag har fått se de bästa södra men det fattas mycket att se i norra delen. Rodde och Manuel är i Vina nu, önskade vi kunde åka dit. Men vi har lite saker att göra i Santiago innan vi åker hem.



Nu är vi iaf i El Quisco, igår var vi ute på stranden hela dagen och passade även på att handla lite presenter. På väg ner till stranden snubla jag och det kändes som om jag vrikat foten. Men efter ett tag gick smärtan över och vi gick ner till stranden utan problem. Men efter att vi handlat mat och presenter började jag känna att smärtan var tillbaka. Vi tog en taxi hem och där var det kört. Jag kunde inte gå mer. Fick stå och laga mat med en hink vatten under foten. När jag hakat dem sista grönsakerna så började jag känna mig illamående. Jaime krama om mig och helt plöttsligt så hade jag svimmat. Mitt blodsocker var överdrivet lågt och foten värkte som bara den. Jag tror att det var smärtan som gjorde att jag svimma. Stakars Jaime han var helt skräckslagen medans jag inte fatta nått.

Det konstiga är att idag kan jag till och med springa om jag vill, har ingen svullnad i foten det är som om inget har hänt. Konstigt det dära..

I kväll åker vi till Santiago, ska passa på att färga håret mörkt innan jag kommer hem igen och så måste jag ge shopingen en till chans. Jag hitta nästan inget sist..

DET VERKAR INTE GÅ ATT LADDA UPP BILDER JUST NU... SÅ NI FÅR VÄNTA:D

Nu är det drygt två veckor kvar här i underbara Chile, vi är fortfarande kvar i El Quisco och det ser ut som om det är här vi kommer att avsluta vår resa. Igår så var vi ute hela dagen och utforstade en strand/ort som ligger ca 20 minuter här ifrån med buss. Vi utforskade marknaden, men hitta iget som valigt, låg på stranden i timmar och prata massa stunt och spela kort, åt lunch och promenera lite till. Det var helt enkelt en mysig dag. I dag är vi dock en aning brända eftersom vi två inte tänkte på att smörja in oss innan vi la oss på stranden. Så idag har vi valt att vara inne tills att solens värsta timmar är borta. Klockan är fem snart så vi ska väl promenera ner till stan och kolla lite..

Tänk att jag har vart i här i snart två månader, och jag har inte handlat nått alls. Hur sjuk är inte det? Jag har sätt en hel del som jag faktikst tycker är fint men ändå har jag låtit bli och handla. Har hela tiden tänkt att jag kan vänta till senare. Men nu är reasan snart slut och jag har inte hunnit med att handla nått. Det får nog bli att  tvinga med Jaime till mall (gallerian) innan vi åker. Har sätt lite fina vår kläder och converse är mycket billigare här. Sen måste jag handla på marknaden, det är alltid kul att ge bort såna saker.  På tala om att komma hem igen, fan vad mycket saker jag har att stå i. Jag måste hitta ett jobb men innan det måste jag ha hjälp att fixa ett grymt CV och sen tiden att gå runt och prata med personalansvarig, vi måste även se till att leta lägenhet och ringa olika hyresföreningar och privatpersoner. Det är några anlednigar till varför det är jobbigt att komma hem igen...

Nu har vårt andra äventyr äntligen börjat, det började i Pucon där vi träffa upp dem andra vi ska äventyra med. Vi kom dit den 5/2 opch åkte där ifrån igår. Vi besökte magiska vattenfal och blå laguner som väckte starka känslor hos alla. Vi gick ut och dansa och barade oss två nätter och satt uppe till tidig morgon och bara festa. Vi bada även termas ( i varmvattenkällor) det var super skönt för kroppen. Pucon var skönt., det dåliga var vädret som begränsa oss. Men meningen var att vi skulle klättra på den efterlängtade vulkanen och åka canoby men tyvärr regnade det varje dag och vädert sög. Jag och Janice höll på att frysa rumpan av oss. Vart är solen igentligen?!  Man får inte klättra när det är så molningt man ser inte ens vulkanen då... Det känns lite tråkigt eftersom att jag pratat om det så himla mycket. Men men sånt är livet.. Jag har en underbar semester iaf och jag har upplevt jätte mycket under den här resan. Nu är det inte långt kvar och vi är här i Valdivia igen på grund av att bilen måste in på lagning. Vi kommer säkert stana här tills på fredag. vilket innebär att vi då har exakt två veckor kvar. Éfter Valdivia ska vi till Temuco som även ligger i södra Chile, men jag vill bara upp till norra nu för att vädret är verkligen inte på vår sida. Jag behöver komma till atacamaöken. Jag känner ett så stort behov över att komma dit, så underbart vackert... Men Jaime behöver träffa sin bror också så att jag vet faktiskt inte hur vi ska hinna... Vi planerar att hoppa av bilen den 22:a och åka och träffa Jaimes bror och familj. Men då blir dte nog inge öken för min del. Jag måste övertala Jaime att förlänga biljetten en eller två veckor. Det skulle verkligen vara det bästa!!

Det blev en seg förmiddag för våran del, inte så mycket att göra här i storstaden. Det är alldeles för varmt för att gå springa runt i stan mitt på dan. Solen dödar en, i går var vi och badade i en av de finaste poolerna i Santiago så vi blev ganska brända. Jaimes mormor har stått i köket hela dagen och lagat lunch till oss, en av mina favorit rätter blev det ni vet den där "majspajen" jag prata om förrut? Efter lunch gick iaf jag och Jaime ut en stund vi åkte till den "finare" delen av Santiago och gick runt i gallerian Parque arauco, där hittar man det allra mesta, det var meningen att jag skulle handla ett par shorts för att jag lever i ett par hela tiden. Men jag hitta inga. Köpte istället ett par vårbyxor från Zara och balerina. Jaime fyndade en skinjacka och ett par converse som var helt nya i mina ögon. Hade inte sätt dom förrut! Jag älskar verkligen den gallerian som vi var i, där känner man sig trygg ingen oro att man ska bli rånad eller något sånt och dessutom så finns det fler blonda tjejer än någon annanstans i Chile. Haha jag slipper känna mig ut tittad med andra ord. Vi köpte även en extern hård disk och en fläckt till datorn.

Det var meningen att vi skulle möta upp Jojo, Juan och Janice efter shoopingen och äta middag på Fridays men dem fastade på vägen så det blev inget med det. Jaime och jag njöt av en god drink själva istället! Nu är klockan halv ett här och jag ska snart gå och lägga mig, i morgon ska vi ordna en tacos kväll på svenskt vis för våra vänner här, eftersom det börjar närma sig vårt slut i Santiago. För den här gången iaf.

Hoppas ni inte fryser ihjäl i Sverige, god natt!